Skålgropar

Dag 41 av 70

Igår var det lördag, Anders var på svensexa och var borta hela dagen. Vi hade bestämt att jag skulle hämta bilen i Västra Frölunda senare på kvällen. Jag var i skolan på förmiddagen och fram till tre ungefär. Sen följde jag med Anders & Caroline (klasskompisar) ner till stan för att titta på pennor. Spännande liv man har va :0)

Klockan blev strax efter fyra och jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta och dra runt i stan tills att det var dax att hämta bilen. Jag var inte på det roligaste humöret så jag insåg att det var en uppgift som var på tok för svår för mig att klara av. Nu de senaste dagarna så tror jag att mina ketoner har försvunnit. Det känns som att jag har dragits ner i en brunn med bara mörker. Det går så tungt framåt just nu, jag saknar den sociala biten så enormt mycket! Jag känner mig som en eremit som sitter i min mörka brunn och inte kan umgås med någon. BLÄ! Hur som haver - jag åkte hem för att lägga av mig ryggsäcken och zappa en vända på alla kanalerna sen var det dags att åka igen. Jag hade kollat upp på Västtrafiks hemsida att jag skulle åka 17.45 med vagnen hemifrån mig. Här är mitt stora problem, när jag väl kollar upp en tid som jag ska åka på så blir jag så fruktansvärt nojig att jag ska missa tiden så jag går hemifrån 20 minuter innan vagnen kommer. Till saken hör att det tar cirka tre minuter att gå ner till hållplatsen. Jag vet inte varför jag gör så här, men hjärnan upphör att fungera under denna tiden. Jag står på hållplatsen och hinner nu med vagnen som går innan min tänkta. Jag hoppar på och åker in till Brunnsparken. Där får jag sitta och vänta i 28 minuter på att 50-bussen ska komma. Står där med armarna i kors och ser säkert rätt butter ut. Det var mycket folk på stan igår, det kändes som att det var många tjejligor i undre medelåldern som gjorde en tjejhelg. Hade ett gäng brevid mig som pratade och funderade på vart de skulle gå och äta ikväll. Jag var tvungen att flytta på mig, det var för jobbigt. Jag hoppade ner i min brunn igen och hörde bara lite svagt deras olika förslag om restauranger.

I dag är det söndag och jag ska snart gå till mötet och väga mig igen. Denna gången så ska vi ha med oss ett plagg som vi vill kunna ha på oss igen. Jag ska ha med mig en rosa linneklänning från Polarn o Pyret. 2001 var Anders och min första sommar tillsammans, vi var bjudna på bröllop av Carl & Jennifer. Jag tänkte ha på mig min studentklänning från året innan, en ljusblå fin klänning. Jag prövade den på fredagen och fick en smärre chock eftersom den passade överallt men inte över bysten. Paniken spred sig lite lätt på Övre Olskroksgatan och vi insåg att vi var tvungna att åka in till stan på förmiddagen och tokleta. Lördagen kom och det var otroligt varmt ute! Vi tog oss in till stan och letade igenom diverse olika affärer men hittade inte något bra. Av en slump så gick vi förbi Polarn o Pyret i Nordstan och Anders såg en rosa klänning. (Anders är GRYM på att hitta kläder till mig!) Vi gick in och provade och den satt perfekt, rea var det oxå om jag inte minns fel. :0) Vi köpte den och gick på bröllopet med glada miner! Jag prövade den för något år sen och då gick den ju inte direkt på mig, jag har inte velat slänga den eftersom jag alltid tyckt om den. Tyvärr så har jag lyckats gå emot något på min kusins bröllop (Lena & Lars-Erik) så den har svart oljefläck på ryggen...men det går säkert bort om man bara vill. Det ska bli kul att se vad de andra i gruppen har med sig.... Hoppas att de har kommit ihåg att ta med sig något nu också!

Min mage har börjat dela upp sig i tre delar; den övre, den nedre och den i mitten. När jag står upp och tittar mig i spegeln så ser man denna uppdelningen rätt så tydligt. Den undre delen har ätit upp/in sig rätt rejält och det är vi glada för. Den övre delen har inte tagit lika mycket, men den är på god väg. Den i mitten däremot har börjat göra små skålgropar i huden. Ett pris jag gladeligen betalar för att få en mindre mage, men jag går ju inte runt och hoppas på det direkt. Jag hoppas att den tar sitt förnuft till fånga snart och slätar ut sig. Fast jag tar ju hellre skålgropar än överskottshud som hänger.

Jag har börjat se skillnad på mina överarmar/axlar nu också. De börjar se smalare ut, fast jag aldrig har tyckt att de har varit speciellt stora. Vem vet - jag kanske har en lika väldefinerad kropp som Madonna när jag är klar. :0)

Dags att göra mig klar för mötet nu. Uppdatering följer...

MYSPYS!