Jag har galopperat!!!

Dag 34 av 70

I dag har jag en nykter bakfylla! Det var otroligt segt att komma upp i morse, Anders ringde vid åttatiden tror jag, men han fick ringa tillbaka senare. Jag var för trött för att orka engagera mig i något.

Igår var det möhippa för en icke blivande brud. Hon är redan brud sen några månader tillbaka, men det hindrar ju inte att man ska få en möhippa ändå. Vi tog henne klockan ett, hon stod och gjorde våfflor och såg rätt förvånad ut när vi stod och knackade på fönstret. Vi hade full mundering på oss i form av underställ och varma kläder. Cissi (bruden) såg på Helena och berättade i efterhand att hon blev lite orolig eftersom hon inte litar på Helena. :0) Cissi fick frågan vad som skulle vara värst att göra nu. SPORT blev svaret... Oj då tänkte jag med en gång. Hästar borde ju vara en sport om något, men jag hade kollat med hennes make innan och enligt honom så skulle islandshästar bli bra.

Vi lät henne äta en våffla eller två, sen fick hon på sig sina varma kläder, röda benvärmare samt en jättefin klänning i gult med blommor på. Denna var självklart över alla andra kläder. Vi satte oss i bilarna och tog oss ut mot Nääs Slott. Där tog vi en fika och bruden fick samla in naturprodukter med samma begynnelsebokstav som våra initialer. Lotta Berntsson blev Löv & Blad. :0) Hon klarade detta med bravur, när man väl får tänka på det så kommer man på mer och mer, fast det i början verkar jättesvårt.

Klockan tre så hade vi förlyttat oss ett par kilometer till Västanvindens stall. Här skulle det bli ridning. Jag fick en pålle som hette Bjola, en vacker dam som var mörkbrun med vit man och svans. Såg lite ut som en Haflinger (om det nu stavas så). Min dam var den högsta av alla och jag hade det inte lätt att komma upp på henne. Men med lite hjälp så gick det! Vi fick provrida lite i paddocken samt att tölta så vi kände oss säkra. Sofia red slut på sin häst med en gång så hon fick byta. :0)

Sen bar det av ut i naturen, dagen kunde inte bli bättre. Det regnade inte och det blåste inte, det var moln på himlen, men ibland så orkade solen sig igenom. Vi red i lite över två timmar och jag njöt i fulla drag hela tiden. Vid vissa tillfällen så låg jag i täten och det var en häftig känsla! Bjola pinnade på som tusan och vi sprang lätt ifrån de andra i gänget. När vi skulle galoppera så var jag nästan längst bak och kom bakom en slöfock till häst som hellre töltade. Eftersom hästarna gärna går svans i svans så ville inte min heller galoppera. Men jag fick känna på några steg i alla fall. Det kändes helt fantastiskt och jag fick verkligen blodad tand! Jag vill galoppera mera!!

Efter detta otroligt roliga äventyr så styrde vi bilarna mot Mölndal. Här väntade italienska pajer, sallad, ost, bröd & massor med vin! Till efterrätt så blev det chokladtårta som Katrin hade gjort, fruktsallad av Helena och jag hade knåpat ihop vitchokladmousse med hallonsås. Det såg himla gott ut alltihopa! Vi la upp lite av varje rätt på en och samma tallrik så att alla fick alla efterrätter med en gång. Smart drag.... :0) Det blev mycket skratt & prat! En toppenkväll helt enkelt! Runt ett så åkte folket hemåt och jag körde hem Maria. När jag kom hem igen så ställde jag mig för att diska av det mesta. Eftersom vi inte hade lagat någon mat här så var det ju bara tallrikar, bestick, fat och glas att diska. När jag kom till glasen så orkade jag inte mera, då var klockan halv tre. Jag la bara ner glasen i vattnet så att de skulle vara att lätta att diska idag. Det blev otroligt häftigt mönster i vattnet så jag kunde inte låta bli att ta lite kort på glasen där de låg i hon.

Jag tyckte faktiskt att det blev rätt läckert :0)

Idag är det söndag och jag har verkligen varit toktrött. Men som varje söndag så har det varit ett möte. Denna veckan har jag gått ner 2.0 kg! Är mäkta nöjd och stolt över mig själv! Imorgon så kommer jag dessutom att passera hälften så sen går det bara nerför (hoppas jag). På mötet pratade vi om motivation och hur mycket den gör. Jag berättade om möhippan och om hur jag kunde sitta och se alla äta paj och goda efterrätter utan att lägga mig ner på golvet och gråta. ;0) Läraren berättade om en kvinna som hade varit hennes kund som verkligen ville springa, men aldrig kunnat. Hon hade börjat med att gå och jogga och till slut så kunde hon springa en mil. Men hennes största motstånd var ändå uppförsbackar. Hon började med positiv träning och tänkte inför och under varje backe "åh, vad jag älskar denna backen!" Jag fick möjlighet att testa på detta på vägen hem från mötet sen. Jag cyklade runt hörnet på huset där iTrim ligger och möttes av en vägg av motvind. Med en gång kom uppgivenheten: "FY, jä*la motvind! Varför kan det aldrig vara vindstilla? Jag kommer aldrig komma fram!" Jag kom på mig själv och bytte tankarna mot: "Jag älskar verkligen den här sträckan, detta är den bästa sträckan i hela stan! Snart är jag hemma också, ännu bättre!" Med en gång så gick det mycket bättre! För att liva upp det hela så började jag även sjunga: Vi går över daggsstänkta berg fallera!

Nu vet jag! Tänk positiva tankar!!

MYSPYS!