Upp till kamp!

Dag 12 av 70

Anders och jag har de senaste veckorna haft ett visst tv-bredband & telefoni företag som ringer hem till oss och söker mig. Det spelar ingen roll om det är mitt på dagen en onsdag eller klockan är åtta och det är fredag. Visst tusan ringer dom! Anders har råkat svara och jag har inte varit hemma. En dag ringde de och jag svarade.

-Ja det va Lotta.
-Hej Lotta! Jag heter XX och ringer från CH. Stör jag?
-Ja, vi ska precis äta.
-Okej, men då ringer jag senare Lotta.
-Ja, gör du det.

De ringde lite senare, men nu kände jag igen numret och svarade inte. (De ringer från Stockholm och vi känner ju 0.008% av Stockholms befolkning och de ringer aldrig till oss så vi använder uteslutningsmetoden.)

Nu har det blivit en kamp! Oftast så svarar vi inte om vi ser att de ringer. Men nu det senaste så har jag börjat svara för att direkt lägga på igen. Deras dator gör ju likadant på oss dödliga! Jag skulle nog säga att de ringer ungefär en gång per dag. Vi ska härda ut deras kampanj eller vad de nu håller på med. Förut så har de ringt till min mobil också, men så "smarta" verkar de inte vara denna gången. Skönt det, de är som iglar!

Eftersom jag har spenderat mycket av min fritid på Åhléns i Nordstan den senaste tiden för att hitta en viss väska så blir man även där påhoppad av "Hej, jag ska ge dig dåligt samvete och du ger mig pengar!" människa. Någon dag här i veckan så kom en ung kille fram från Svenska Afghanistanföreningen för kvinnor.

-Hej! Får jag störa dig under två minuter?
-Nej, jag har inte tid.
-Varför inte då? (killen börjar gå med mig)
-Jag ska köpa en väska. (trodde ju jag...*suck*)
-Men jag kan följa med dig! (killen skiner upp)
-Jaha, men då kan du hjälpa mig att välja väska! (börjar gå snabbare och killen ser rätt paff ut)
-Jo, vi kommer från SAK och vi jobbar för kvinnor i Afghanistan. (killen börjar gå långsammare för att få mig att göra likadant)
-Okej. (ser Åhléns ingång och fortsätter gå)
-Behöver du verkligen en väska? Är det inte bättre att lägga dessa pengar på människor som behöver pengarna? (killen står nästan still)
-Ja, det kanske det är men det är inte aktuellt idag för jag behöver en väska. (behöver och behöver - vill ha!)
-Nu kan jag inte följa med längre. (vi är nu framme vid ingången till Åhléns)
-Okej, då får det va! (svänger med glada steg vänster och in på Åhléns)

Jag blir så otroligt trött på dessa människor! Man kan knappt gå in i Nordstan förrän man känner sig som en levande måltavla för dessa iglar. Visst finns det människor som är i ett stort behov av hjälp, men jag kan inte hjälpa alla dessa. Jag lägger pengar i bössor då och då. Jag köper Faktum ibland. När jag får ett fast jobb så vill jag hjälpa WWF med att "adoptera" en tiger eller späckhuggare. Får inte jag välja själv vad jag ska lägga mina pengar på? I deras drömvärld så skulle alla personer som kommer in i Nordstan öppna plånboken och ha den hängande på magen med pengarna lätt tillgängliga så att alla föreningar och organisationer kunde ta vad de tycker att de behöver. När man väl hade kommit fram till Åhléns så hade nog plånboken varit tom...

Igår åkte jag till Fjället! Lika mysigt att vara där varje gång! Vi gick en promenad i regnet och tittade på en gammal tipp där det låg spisar, en järndörr och en gammal rostig vagn som jag gissar att man har spänt en häst för. Jag ångrar att jag inte tog kort på det, hade med mig kameran men jag skyller på regnet. :0) Sen gick vi iväg och kollade på deras uppgrävda avlopp. Det är nog bara Mia & jag som kan finna njutning av att gå ut och titta på rostiga sopor och ett avlopp. Det är nog därför vi passar så bra ihop! Vi gick in och drack varmt thé och jag hade med mig lyxsoppan (sparris & parmesan) Orkade knappt äta upp, men kämpade i mig. Sen satt vi och tittade på tyger i kataloger och drömde om vad man kan sy. Vi gick även upp och sydde men det får ni inte se vad det var. Inte än iaf :0) Jag stannade till elva ungefär, det var verkligen kolsvart när vi gick ut på trappen. Moltas gick ut och skällde lite i mörkret för att hålla alla konstiga djur borta. Han är så söt den lilla skrutten. Under kvällen så hade det regnat mycket, det hade vi hört. Jag började köra men kunde inte köra speciellt fort eftersom det var som att köra i en pool. Men när jag kom till viadukten vid Shell i Fjärås så tog det stopp. Där var det minsann översvämning. Jag blev lite ställd eftersom jag inte visste någon annan väg hem så jag fick ringa Mia & Tommy. Efter lite guidning av Tommy så kom jag på rätt väg igen. Jag åkte på en raksträcka och på bägge mina sidor var det åkrar som var omgjorda till vattenspeglar. Hade de varit några cm till så hade det varit vatten uppe över vägen. När jag kom ut på E6 så regnade det rätt mycket, men trots detta så kör folk i 110 km/h eller mer. Jag förstår inte hur de tänker! Du ser knappt något men kör lika fort som i dagsljus. Jag körde i cirka 90 km/h, det var den farten som jag kände mig säker i. På 90-vägen i Kungsbacka så låg jag runt 60 km/h. Men hem kom jag till slut, hel och välbehållen.

Idag sken solen och det var jättefint! Klockan ringde 08.00 men jag var inte så intresserad av att gå upp. Vaknade till och halv tio blev vi hämtade av Mikael, Katrin & Julia för att gå på Liseberg. De som hade Läsvärdetskortet från GP fick gå in gratis med fyra vuxna. Så himla käckt! Det var till och med vissa attraktioner som var öppna och gratis. Vi började med att åka Balder! Den är så himla härlig! Anders & Mikael åkte kanonen, Anders tyckte nog sisådär om den. Sen gick vi till Lisebergsbanan, Anders och jag passade Julia medan Mikael & Katrin åkte sen så bytte vi. Det är bara början som är bra på bergbanan, när den är avklarad så är jag nöjd. Efter det så sitter man bara och skakar fram och tillbaka i den där vagnen. Till råga på allt så mådde jag illa efteråt. Jag ska nog hålla mig till farfars bilar i framtiden. Har verkligen inte något balanssinne som passar för karuseller. Julia & Mikael åkte farfars bilar och Julia blev ledsen när hon var tvungen att gå ur den fina bilen. Hon sken däremot upp som en sol varje gång som vi såg en kanin!

En kanin var precis vid ingången när vi kom in hade på sig en träningsoverall. Vi går fram och kaninen sätter sig på huk för att hälsa på Julia och klappa lite på henne. Jag sa att kaninen hade på sig tuffa träningskläder. Men en gång hoppar kaninen upp och visar sig stark genom att spänna armarna. Jag blev lite paff! Jag vet ju att det är en människa i kaninen, men eftersom han/hon inte får prata så förväntade jag mig inte en reaktion. :0) Efter allt åkande så tog vi en fika. Anders åt en macka med röra i och Mikael & Katrin tog grillade mackor. Jag tog en läbbig vaniljbar och en Cola Light. Sen gick vi för att spela lite. Helt enligt ödets ironi så vann jag 2 kg choklad på Kexchokladhjulet. Jag som inte får äta. Sen vann jag igen på filmhjulet och Katrin vann på Twisthjulet. Mikael höll sig stadigt två nummer ifrån vinsten hela tiden och Anders hade inte heller någon lycka. Vid bilen så delade vi upp kexchokladen så nu sitter kanske M & K och smaskar både kexchoklad & twist.

På eftermiddagen så skulle vi på fika till kusin Karin med familj. Men jag mådde fortfarande illa efter åkturerna så jag ringde och frågade om vi kunde flytta det till en annan dag. Tur i oturen så hade Karin fått en stukning/vrickning på foten så hon ville också byta dag. Hoppas att foten blir bättre snart Karin!!

Vi åkte till Maxi för att handla lite mat och efter det stupade jag i säng som den slagna hjälte jag är. Det var min fredagkväll och lördag, vad gjorde ni??

Myspys!